Fix och trix inför mässan och jag sår Dahliafrön.

Vanan trogen är jag alltid ute i sista sekund med förberedelserna inför mässan. Jag målar borden och planterar fröer om vartannat för att bli klar i tid. Att så dahliafröer är kanske det mest tacksamma man kan göra. De gror snällt på mindre än en vecka. Om de är av bra kvalité förstås, vilket jag är lite bekymrad över just nu. Det gror för sakta i lådan om man så säger. Antar att jag får kompensera det med att så många fler än vad jag hade tänkt mig. Fröna är dock himla enkla att handskas med. Stora och lätthanterliga. Ska fota och lägga ut lite bilder så snart jag hinner.

Nu märks det i alla fall att vi går mot våren. Det är full aktivitet på alla trädgårdsbloggar och forum som jag följer. Alla som är intresserade av köksträdgårdar bör inte missa Anettes blogg.

Snart drar det igång.

Våren i mitt växthus har inte kommit lika långt som på bilden. Men snart så. Vänta bara...

Idag sådde jag tomater, Heliotrop, Blå- och Daggsalvia och Lavendel. Lavendel sår jag varje år utan att lyckas. Är inte det lite roligt? Och ändå ger jag mig inte.

Draknästet.

Det är nog fler än jag som längtar till att driva sin egen business. Mitt favoritprogram alla kategorier just nu är Draknästet i svt.

Får samma känsla som på Entrepreneur of the year kvällen. Varför har inte jag kommit på det där? På EotY fans dock inga knasbollar, det gör det i draknästet. Dubbelt roligt.

Vad skänker dig ro?

På jobbet idag fick jag frågan, vad brinner du för? Det är en spännande fråga för vad är det egentligen som får oss att"ticka" och vad går vi igång på? Somliga väntar på att inspirationen ska komma till en och andra springer genom tillvaron lätt framåtböjda. På väg.

Själv ska jag istället fundera kring vad som skänker mig ro för jag behöver räta upp ryggen lite. Varför inte ett knippe videkissar?

Till sist läser jag att DI förvånat konstaterar att intresset för att arbeta inom finansbranschen bland ekonomistudenter ökar igen efter finanskrisen. Högst upp rankas som vanligt Ikea. Återtåget förvånar inte mig. Jag har snarare svårt att förstå lockelsen med Ikea. Hur kul kan det vara att bära, kånka och släpa omkring på platta paket, montera möbler eller sitta i en kassa med milslånga köer? Men det är jag det.

Bild från Zetas Trådgård.

Att busvissla, är det meriterande?

Lena Olving vann utmärkelsen Sveriges mäktigaste kvinna i näringslivet 2010. Hon tilldelades priset på konserthuset på en tillställning som var ganska ljummen faktiskt. Lagom fyndiga skämt från en lagom nervös presentatör. En lagom stressad chefredaktör gjorde trivsamma inlägg och småpratade med årets och förra årets vinnare. Två uppträdanden som var just lagom och inte en enda gång andades kvällen "djävlar anamma". Förrän Lena Olving bevisade för oss alla att hon faktiskt kan busvissla. Högt. Detta minne kommer leva kvar länge eftersom hon stod nära mikrofonen och det ringer fortfarande i mina öron. Kanske är det en meriterande kompetens i svenskt näringsliv idag om man är kvinna?

Själv gick jag dit med min kollega och HR partner Eva, träffade några välkända ansikten på plats och hade på det hela taget en trevlig kväll. Tack Eva!

Kvotering.

Så känsligt detta ämne är fortfarande. Men för egen del så är det mindre dramatiskt eftersom jag är positiv till kvotering. När kakan inte längre smakar gott måste man byta recept och dit har vi nog kommit nu. Det är naivt att tro att en förändring kan ske utan inblandning någonstans ifrån. Underskatta inte konkurrensen bland männen i näringslivet och det sista de vill är att, förutom konkurrera med andra män, också konkurrera med kvinnor.

I morgon går jag på Veckans Affärers event 125 mäktigaste kvinnorna i näringslivet. Det ska bli roligt.

Förra året vann Ingrid Bonde. Fotograf Micke Lundström.

Bilder till mässan.

Kvällen har gått till att leta efter en cerise bild på en Dahlia som vi ska ha till årets trädgårdsmässa. Det fanns många att leta bland, men ingen skärpa och urblekta färger. Antingen tagna mitt i strålande sol eller i helmulet väder. Får sätta maken på lite photoshoppande. Det kanske går att fixa?

I väntan på mässan - bild på en krokus. Den lilla raring har säkert ett namn, men dem brukar jag aldrig komma i håg. Det gör jag inte nu heller.